Möte mellan konstnärskap och vetenskap i folkmusiken (LIRA maj 2008)

Efter en lång karriär som folksångerska och akademiskt verksam pedagog breddar Susanne Rosenberg nu sitt
konstnärskap i en doktorandutbildning som också innehåller några examinationskonserter. Gunder Wåhlberg
besökte den första av dessa och lyssnade andäktigt till ett personligt och gripande soloframträdande.I sin pågående doktorandutbildning vid KMH, i samarbete med Sibelius-Akademien i Helsingfors, är sångerskan Susanne Rosenberg den första som utforskar mötet mellan konstnärskap och vetenskapligt förhållningssätt i folkmusiken. Med denna koppling återupptar hon en kunskapstradition som långt tillbaka i tiden knappast gjorde åtskillnad mellan konst och vetenskap. På hennes väg mot en konstnärlig doktorsgrad i folksång ingår också att hon ger en serie examinationskonserter, varav den första nyss ägt rum, såväl i Helsingfors som i Stockholm.

Den traditionella folksången och dess speciella sångsätt har varit grunden i Susanne Rosenbergs långa karriär i en mängd olika musikkonstellationer och former för framförande. Efter sina 25 år inom området har hon således en gedigen erfarenhet av den genre hon fördjupat konstnärligt och där hon kunnat forma sitt eget personliga uttryck. Som lärare och pedagog har hon också blivit en förebild och inspiratör för den mängd av unga framstående sångerskor som nu finns inom folkmusiken.

Därav kanske Susanne Rosenbergs behov av att nu blicka tillbaka till en slags startpunkt, där hon själv började sjunga, och göra detta till utgångspunkt för sin första doktorandkonsert, som hon kallar ReBoot-Omstart. En solokonsert där hon på ett nytt personligt sätt väljer formen för sitt framförande, dess uttrycksmedel och innehåll. Den konsertform hon valt lyfter bort allt utanverk och skärper publikens uppmärksamhet. På rotundans scen finns endast en människa och hennes röst i dess enkla mest
självklara form, ett antal klockor med olika klang och en lergök. En avskalad totalt fokuserad konsert utan presentationer och mellanapplåder som blir en utmaning genom sin strama utformning. En utmejslad konsert där varje nummer är väl övervägt och motiverat, också ur en forskningsaspekt som senare ska redovisas.
Att lyssna till Susanne Rosenbergs framträdanden är att gripas av de resurser och rika uttrycksmöjligheter hennes röst har. Till synes utan ansträngning förmedlar hon alla slags känslor och nyanser som den folkliga sången och texterna rymmer. I kvällens konsert är hennes sång sparsamt nedtonad till sina enklaste uttryck; i ballader, i hymner och sorgesånger, i lockrop och besvärjelser. I sånger där röstens känsligt vackra variationer harmonierar så väl med texternas innehåll att de blir till musikaliska frukter, mogna av lång artistisk erfarenhet och stundens känslodjup.
Denna första doktorandkonsert ger en aning om ett spännande forskningsområde som givetvis också omfattar samspelet med publiken och hur man som lyssnare påverkas av framförandets form och innehåll.
Gunder Wåhlberg

Levande och stämmningsfullt på balladkonsert i Växjö (Smålandsposten 29 mars 2008)

Inledde gjorde folksångerskan Susanne Rosenberg, till vardags adjunkt vid Musikhögskolan i Stockholm som verkligen är en artist som har stor bredd i sitt musikaliska uttryck. Orädd tar hon sig an allt från gammal folksång till jazz och konstmusik. Men att hon har en röst som verkligen passar just gammal folksång perfekt blev tydligt vid torsdagens konsert. Med klar och uttrycksfull stämma blev stämningen smått magiskt inne på Emigrantinstitutet. Så magisk att publiken inte riktigt verkade veta om man skulle våga bryta stämningen med applåder mellan hennes sånger. Men när applåderna så småningom bröt ut var entusiasmen stor.